Efter en timme av min mammas varningar mot partys och pojkar, beslutar hon sig äntligen för att lämna. Hon kramar och pussar min hejdå innan hon berättar för Noah att han kan möta henne i bilen. 

”I will miss having you around every day” Säger han mjukt och drar in mig i hans armar. Jag andas in hans parfym, den jag har gett honom på julafton två gånger i rad och suckar. Jag kommer att saknar denna lukt. 

”I will miss you too but we talk every day” Säger jag och kramar honom hårdare. ”I wish you were here this year” Säger jag med gråten i halsen. Noah är bara några centimeter längre än mig, men jag gillar att han inte är alldeles för lång. Han kysser mig hejdå samtidigt som min mamma tutar med bilen. Efter att Noah och mamma har åkt, börjar jag packa upp mina väskor som jag lagt på sängen. Jag känner mig redan ensam och det hjälper inte att min rumskompis är borta. Jag har en känsla av att hon kommer att vara borta mycket. Varför kunde jag inte få en rumskamrat som älskade att ligga och plugga? Men jag antar att det är ganska bra att hon är borta, då kommer jag ha det lilla rummet för mig själv. 

Innan jag går och lägger mig tar jag fram min almanacka och skriver in mina klasser för terminen och alla möten för den litterära klubben jag planerar att gå med i. Jag planerar att åka utanför campus imorgon för att köpa lite mer saker till mitt studentrum. Det faktum att jag inte har en bil kommer att göra det lite svårt, kanske borde jag leta efter en bil? Jag har tillräckligt med pengar från alla examens gåvor, men jag vill inte känna stressen utav att äga en bil just nu. Jag bor på campus och det finns gott om bussar som kör. Så småningom, stänger jag min almanacka och somnar.

Nästa morgon är Steph inte i sin säng. Jag skulle vilja lära känna henne men det är nog bättre om jag inte gör det, jag är inte den typ av person som stannar ute hela natten. Kanske en av de två killarna var hennes pojkvän. Jag hoppas att den var den blonda, för hennes skull. Jag tar min necessär och börjar gå mot duschrummet. Det jag gillar minst, än så länge, är duscharna. Varför kan inte alla rum ha en egen istället för ett gemensamt duschrum? Det är pinsamt, men åtminstone kommer det vara tjejer för sig, och killar för sig. Eller, det var iallafall var jag antagit tills jag nådde dörren. Skylten på dörran visade både en manlig figur, och en kvinnlig. Ugh. Killar i samma duschrum kommer bli besvärligt och det var absolut inget jag hoppats på. Men jag behöver bara sätta ett larm så jag kan gå upp extra tidigt så det förhoppningsvis är tomt när jag ska duscha.

Det tar lång tid för duschen att bli varm och jag är paranoid att någon ska komma och dra tillbaka den tunna gardinen som separerar min nakna kropp från ett rum av båda könen. Alla verkade vara bekväma med det, trots att dom inte borde vara det. Än så länge är college liv väldigt konstigt. Duschen är väldigt liten och det finns endast en liten vägg med en krok på som jag kan hänga alla mina kläder på medan jag duschar. Mitt tänkande på Noah och alla vänner jag hemma distraherar mig så när jag vänder mig om slår min armbåge i kroken som mina kläder hänger på, vilket orsakar dom alla falla ner på det blöta golvet. Vattnet fortsätter falla och gör dom blötare än vad dom redan är. ”You’ve got to be kidding me!” Stönar jag för mig själv. Jag stänger snabbt av vattnet och sveper min handduk runt mig själv, tar mig hög med tunga, blöta kläder och springer igenom hallen i hopp om att ingen ska se mig. Jag når mitt rum och låser snabbt upp, vilket får mig att bli tio gånger så avkopplad; tills jag vänder mig om för att se lockiga killen ligga på Stephs säng.